Det som kännetecknar en bra lärare är kunskap om metoder för att få barn att lära. Skrev Carlgren och Marton (2007).
Enligt mig så räcker det inte bara att kunna metoderna men det är väl ändå det som är det viktigaste. Vet du hur du ska nå fram till alla barnen och hur du ska få varje enskild individ motiverad och studieinriktad så har du kommit långt. Självklart måste en lärare också veta vad han pratar om. Han ska ju helst veta mer än dig själv, men.. det är nog inget absolut måste så länge du vet hur du ska få eleven dit du vill.
/Camilla
söndag 26 september 2010
Blogg inlägg 1, ur del 3 "Lärare av i morgon"
Lika för alla? Eller olika för olika?
Man kan diskutera hurvida det ska vara i skolundervisningen? Har alla samma förutsättningar att ta in kunskap? Förmodligen inte. De skriver om en jämförelse som om att alla skulle ha kravet att hoppa över en ribba som ligger på 140 cm vilket låter helt omöjligt. Alla kan ju inte det hur mycket man än övar. Bör inte undervisningen vara mer individuell än så?
Skolan borde få ett rimligare uppdrag skriver de om i Carlgren &Marton (2007). Då måste man tänka på att det finns många olika barn i skolan med olika bakgrunder. De kommer från olka kulturer och har olika livsprojekt.
Jag instämmer med det som dom skriver om att vi behöver ha en tydlig kunskapsvision där vi kan avgöra vilka kunskaper vi behöver för att leva ett gott liv i det samhälle där vi ska vara med själva och förändra.
Man kan diskutera hurvida det ska vara i skolundervisningen? Har alla samma förutsättningar att ta in kunskap? Förmodligen inte. De skriver om en jämförelse som om att alla skulle ha kravet att hoppa över en ribba som ligger på 140 cm vilket låter helt omöjligt. Alla kan ju inte det hur mycket man än övar. Bör inte undervisningen vara mer individuell än så?
Skolan borde få ett rimligare uppdrag skriver de om i Carlgren &Marton (2007). Då måste man tänka på att det finns många olika barn i skolan med olika bakgrunder. De kommer från olka kulturer och har olika livsprojekt.
Jag instämmer med det som dom skriver om att vi behöver ha en tydlig kunskapsvision där vi kan avgöra vilka kunskaper vi behöver för att leva ett gott liv i det samhälle där vi ska vara med själva och förändra.
onsdag 22 september 2010
Reflektion av "Lärare av i morgon" del 2
En stor fråga som det diskutetars mycket kring är hurvida man skall organisera undervisningen i skolor där det sker mycket individuella arbeten. Där man haft stor spridning på elever och där det traditionella klassundervisningen fått stå tillbaka.
Man pratar om att lärare skall arbeta för att skapa lärande miljöer och det innefattar att man skall utforma uppgifter och också ge eleverna ett sammanhang som ger lärandet en mening. Carlgren och Marton tror att det är det omöjligt att ta sig igenom skolan på egen hand hur bra de individuella uppgifterna än är konstruerade.
Jag tycker att detta är en intressant fråga. Man kan ju fråga sig om det verkligen är bra att skolan individualiserar sig så mycket då man inte har verktygen i form av mer lärare och pengar som skulle göra det möjligt att bedriva ett mer indiviuellt arbete.
Ett dröm senario skulle kunna se ut så här... Om skolan fick hur mycket pengar som helst och kunde anställa fler lärare och ha mindre klasser så skulle alla barnen få sina olika behov tillfredsställda. De snabba eleverna skulle kunna få svåra uppgifter och klassundervisning och de mer långsamma eleverna skulle få mer tid, hjälp och klassundervisning.
Tänk vad smarta vi skulle bli i vårt land. :)
Men tills dess måste vi hitta en medelväg... vi kan alltså inte få allt.. men vi borde ju kunna nå den bästa lösningen av det vi har idag.... :)
Det viktigaste i arbetet som lärare är ju ändå att skapa ett sammanhang som ger lärandet en mening och att utforma uppgifter till eleverna. Då måste vi ju fokusera på det i första hand..
Man pratar om att lärare skall arbeta för att skapa lärande miljöer och det innefattar att man skall utforma uppgifter och också ge eleverna ett sammanhang som ger lärandet en mening. Carlgren och Marton tror att det är det omöjligt att ta sig igenom skolan på egen hand hur bra de individuella uppgifterna än är konstruerade.
Jag tycker att detta är en intressant fråga. Man kan ju fråga sig om det verkligen är bra att skolan individualiserar sig så mycket då man inte har verktygen i form av mer lärare och pengar som skulle göra det möjligt att bedriva ett mer indiviuellt arbete.
Ett dröm senario skulle kunna se ut så här... Om skolan fick hur mycket pengar som helst och kunde anställa fler lärare och ha mindre klasser så skulle alla barnen få sina olika behov tillfredsställda. De snabba eleverna skulle kunna få svåra uppgifter och klassundervisning och de mer långsamma eleverna skulle få mer tid, hjälp och klassundervisning.
Tänk vad smarta vi skulle bli i vårt land. :)
Men tills dess måste vi hitta en medelväg... vi kan alltså inte få allt.. men vi borde ju kunna nå den bästa lösningen av det vi har idag.... :)
Det viktigaste i arbetet som lärare är ju ändå att skapa ett sammanhang som ger lärandet en mening och att utforma uppgifter till eleverna. Då måste vi ju fokusera på det i första hand..
Reflektion av "Lärare av i morgon" del 1.
I kapitel 1 skriver de om läraryrket. Det jag fastnade mest för var hur svårt det blir för en lärare att arbeta med en klass om spridningen på klassen är stor. Man hamnar som lärare lätt klämd emellan de som arbetar fort och det som arbetar långsamt. De elever som arbetar fort vill man ju främja då det gäller att de inte de ska tappa sin motivation. Tappar dessa elever fokus kan det lätt uppstå surr och stök i klassrummet och irritation är då ett faktum. Vilket inte gynnar någon elev vare sig om man är snabb eller långsam.
De elever som behöver mer hjälp vill man ju som lärare hjälpa mer för att de ska förstå och nå målen. Men för att inte tappa de snabba eleverna och för att ha en bra och lugn klassrums miljö så finns risken att läraren skyndar på de långsamma elever som egentligen behöver mer hjälp. Ett annat problem är att man inte låter de snabba eleverna utvecklas i sin takt. Läraren ger ibland dessa elever för lätta "tidsfördrivs" uppgifter i väntan på att man ska ge de långsamma eleverna en chans att jobba ikapp så att man kan ha gemensamma genomgångar i hel klass. Då finns tyvärr risken att dessa snabba elever tappar sin motivation.
Hur ska man då göra som lärare? Jag tror att det viktiga är att man som lärare är uppmärksam på när dessa situationer inträffar och att man har en färdig plan på hur man skall göra för att främja båda sidor. Det bör finnas svårare uppgifter som man kan ge till de snabba eleverna som gör att det behåller fokus på lektionerna. Det måste vara fel att skynda på de långsamma eleverna. Alla måste få samma chans till kunskap oavsett om man är snabb eller långsam. Att inför "Mål tid" i alla klasser där man märker att spridningen blir för stor kan ju vara ett alternativ. Mål tid kan läggas utanför vanlig lektionstid där elever som behöver extra hjälp kan få det.
Ja ha.. det här var min första reflektion av ett kapitel jag tyckte var intressant ur boken. Håll till godo mina vänner.. :)
De elever som behöver mer hjälp vill man ju som lärare hjälpa mer för att de ska förstå och nå målen. Men för att inte tappa de snabba eleverna och för att ha en bra och lugn klassrums miljö så finns risken att läraren skyndar på de långsamma elever som egentligen behöver mer hjälp. Ett annat problem är att man inte låter de snabba eleverna utvecklas i sin takt. Läraren ger ibland dessa elever för lätta "tidsfördrivs" uppgifter i väntan på att man ska ge de långsamma eleverna en chans att jobba ikapp så att man kan ha gemensamma genomgångar i hel klass. Då finns tyvärr risken att dessa snabba elever tappar sin motivation.
Hur ska man då göra som lärare? Jag tror att det viktiga är att man som lärare är uppmärksam på när dessa situationer inträffar och att man har en färdig plan på hur man skall göra för att främja båda sidor. Det bör finnas svårare uppgifter som man kan ge till de snabba eleverna som gör att det behåller fokus på lektionerna. Det måste vara fel att skynda på de långsamma eleverna. Alla måste få samma chans till kunskap oavsett om man är snabb eller långsam. Att inför "Mål tid" i alla klasser där man märker att spridningen blir för stor kan ju vara ett alternativ. Mål tid kan läggas utanför vanlig lektionstid där elever som behöver extra hjälp kan få det.
Ja ha.. det här var min första reflektion av ett kapitel jag tyckte var intressant ur boken. Håll till godo mina vänner.. :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)